Nu har vi flyttat!

I år gör vi sommarskolan lite annorlunda än förr på mitt jobb. Jag har under tio års tid undervisat de inkommande niondeklassare som behöver lite extra stöd att läsa och skriva. I år hittade någon en massa pengar och anställde fyra lärare som tillsammans välkomnar de nya eleverna och förundervisar det som de ska lära sig i höst. Särskilt vetenskapen är svår för de som inte läser så bra, så vi har planerat hela sommarskolan runt den läroplanen. Och den här veckan handlar det om väder.

Så i måndags morse tittade vi på väderleksrapporten tillsammans. Vetenskapsläraren stannade den gång på gång och förklarade symboler o.s.v., och jag stod nästan inte ut. Så till slut kom vi äntligen till morgondagens väder - alltså tisdagens väder. En strålande dag, lovade väderfarbrorn. Helt enkelt strålande. Strax därefter fick vi rast och jag ringde till John. Jodå, allt var i ordning. Det verkade faktiskt som att det äntligen skulle hända. Men, lite bakgrund för att förklara varför det har varit en aning stressigt: De som bodde på platsen dit vårt hus skulle flytta hade köpt en tomt som var svår att komma åt med ett helt hus. De var tvungna att lyfta huset över elledningarna, vilket innebar att elverket måste kunna komma ut och täcka ledningarna. Och det kunde de alltså inte göra om det var det minsta regn. Det sägs att folk ute på landet här inte rör på sig lika fort, och de som skulle flytta ut verkade inte ha så bråttom. Flyttkillen berättade för vår nya hyresvärd i måndags att de som skulle flytta ut inte hade förberett något alls och att de måste sätta i gång.

Vi hade ju satt igång för länge sen. Huset hade tömts nästan helt och hållet i förväg. I måndags fyllde vi förrådet vi hade hyrt med så mycket vi kunde få rum i, men lite var kvar. Det borde räcka tyckte John. När all flytthjälpen fått mat på pizzeria och gett sig av och Jonathan åkt hem till kompisen Matt, så stängde John av el, vatten och utlopp. Sen åkte vi till våra vänner Davids och Melanies Bed and Breakfast där vi fick sova sista natten. Det var synd att bo så fint och vara tvungen att gå upp klockan fyra följande morgon utan den fina frukosten de lagar så bra, men vi var förstås tacksamma att få vara där. Så här såg vårt rum ut:

I tisdags gick vi alltså upp klockan fyra och befann oss på plats klockan fem. Flyttkillen och polisen kom ungefär samtidigt. Polisen behövdes för att stoppa trafiken, men han fick också jobbet att knacka på en av grannarnas dörr och be henne flytta sin bil. (Jodå, vi hade varnat grannen i förväg, men de kände inte för att flytta på bilen.) Flyttkillen sa att vi hade alldeles för mycket grejer kvar i huset, så vi fick skynda oss att slänga in katten Tiny i bilen (med fönster lite öppet naturligtvis) och ta ut en massa grejer.

Vårt hus är det som knappt syns till höger. Huset till vänster var faktiskt vårt en gång i tiden. När vi flyttade det till Auburn 1993 behövde man inte alls tömma det så mycket. Men nu kunde vi i alla fall komma iväg. Det verkar inte gå att sätta in mina filmer på min blog, så de får sättas in direkt på Facebook, men här är i alla fall en bild.

John och jag körde efter med katten och kameran. Resvägen är c. 22 miles, och det brukar ta drygt en halvtimme med bil. Men lite längre tog det ju med ett hus. Till vår stora förvåning stannade de huset efter drygt halvvägs framför en liten affär i Buckfield. Det visade sig att ägaren till det huset som skulle flyttas bort inte hade tagit hand om alla pappren som staten behövde till flytten, så nu måste de faxas i rasande fart. Vi satt och tittade på vårt hus under tiden och kom fram till att det ju i alla fall inte kunde ställas tillbaka nu. Så om det andra huset inte flyttades fick vi ställa det någonstans. Men det verkade gå bra, och vi fortsatte framåt.

När vi kom fram till vårt nya ställe var det mycket på gång för att få iväg det andra huset. Som sagt, filmen får jag sätta på Facebook, men här står till slut vårt hus på plats. Jo, det är definitivt dags att göra något åt utsidan. Inuti renoverade vi så fint för ett par år sen, och det kostade en massa pengar, så vi tyckte det var värt mödan att flytta det. Men som sagt, vi måste gör något åt uteväggarna ocskå nu. Men titta på bakgrunden istället! Vi är helt plötsligt ute på landet! Jag var tvungen att sluta filma när tårarna kom. Oj vad skönt att det gick till slut!

Medan John åkte och hyrde en lastbil att flytta dit allting i var jag hemma med katten och väntade på elektrikern. Tiny tyckte att det var konstigt förstås. Huset var ju nästan helt tomt på möbler, och utsikten hade förändrats. Dessutom hade hon inte tyckte särskilt mycket om bilresan dit. Elektrikern kom nästan på en gång, men det tog lite längre för vår nya hyresvärd att koppla vatten och utlopp. Lyckligtvis bor han tvärs över gatan, så jag fick använda hans toalett när katten lät mig gå ut.

Vännerna som hade lovat att komma kom och hjälpte, och det som John hade tillbringat två månaders tid till att flytta in i förråden kom nu tillbaka på ett par timmar. Det stod möbler precis överallt när killarna lämnade oss. Jonathans kompis Matt var kvar och hjälpte oss en stund tills vi inte orkade längre och skjutsade tillbaka båda pojkarna till Matt efter mat på restaurant. Vi hade varken mat eller plats att äta den på hemma.

I går, vilket var en helgdag (fjärde juli), fortsatte John och jag tappert att packa upp. Men lite vila och fotografering hann vi med. Titta på de här bilderna! Vi har en skuggig plats.

Och en stor fin tomt.

Och en å som vi kan fiska i, på andra sidan vår väg. Alltså inom vårt lilla husområde!

Och en bild till för att visa vår fina tomt. Så fantastiskt att bo på landet!

Vår nya adress är
John, Amanda och Jonathan Guy
35 McNeil Road
Sumner, Maine 04292